Två sidor av ett devalverat mynt

31st March 2017

– Gary Olsen, internationell fabriksförsäljare

Tigercat skickade sina allra första maskiner – 720D fällare-läggare på hjul och en 630C grip-lunnare – till den Sydafrikanska återförsäljaren, AfrEquip i juli 2005. Under de kommande arton månaderna ökade antalet Tigercat-maskiner explosionsartat inom den sydafrikanska skogsindustrin och nådde fler än 50 enheter i mitten av 2007.

I juli 2005 var växelkursen mellan sydafrikanska Rand och USD exakt ZAR 6.68 och i slutet av 2006 hade den ändrats marginellt till ZAR 7. Hö skapades definitivt när solen sken och det tål att sägas att om mer hö hade gjorts kunde branschen ha hittat sin på ett mycket enklare sätt ha hittat ett sätt att kontrollera skördekostnader än de gör i dagens miljö.

Om vi talar USA-dollar har det dessa maskiner sparar i säkerhet, teknik och ergonomiska förbättringar ökat med i genomsnitt 1,5 % per år under de senaste 12 åren (13 i februari, 2017) eller 21 % p.g.a. randens devalvering mot USD. Den verkliga ökningen är faktiskt 5 % årligen eller 60 % totalt. Man inser omedelbart att planeringen av en traditionell maskinbytesstrategi under sådana dramatiskt förändrade ekonomiska förhållanden har varit avskräckande. Så vad har plan B varit under de senaste 10 åren?

Vissa kunder, som har sett det långsiktiga värdet med en specialbyggd Tigercat-maskin, har importerat maskiner med relativt lite driftstid från andra delar av världen och känner att de har investerat i en nästan ny Tigercat för halva priset. Detta är ett vanligt förfarande som vi också ser hända med timmerkranar i andra afrikanska länder.

Nyligen gav sig Tigercat av på ett landsomfattande besök till en rad kunder, från stora skogsföretag till små entreprenörer med en enda maskin. Målet var att fastställa hur de har klarat sig under den här tiden, vad de tycket om att ha köpt en specialbyggd Tigercat och om den ursprungliga investeringen var värd det i långa loppet.

En skotare som gått 20 000 timmar är i stort sett en ‘baby’ i Sydafrika

Alla dessa kunder var överens om att eftersom de hade lagt ut ett så stort kapital för att komma igång så var de tvungna att köra sina högkvalitativa specialbyggda Tigercat-maskiner under lång tid för att sänka kapitalkostnaderna – lång livslängd är av största vikt. När man kör och förlitar sig på maskiner med många timmar på nacken underströk de flesta kunder att det var viktigt att ha bra verkstadsanläggningar, mekanisk expertis och kunna sköta servicen själv för att få siffrorna att gå ihop.

Även med den nuvarande valutakursen har några köp av Tigercats nya lunnare med kabel och gripklo gjorts, men sanningen är att ett stort antal maskiner som fortfarande är i drift börjar närma sig 40 000 maskintimmar. Dessa maskiner är avgörande för de verksamheter de tillhör och är definitivt inte bara reservmaskiner. Motorer, och i vissa fall hydrauliska pumpar, motorer, transmissioner och slutväxlar kan ha bytts, men allt annat verkar till största delen vara på sitt “första liv”. Vissa kunder, som har sett det långsiktiga värdet med en specialbyggd Tigercat-maskin, har importerat maskiner med relativt lite driftstid från andra delar av världen och känner att de har investerat i en nästan ny Tigercat för halva priset. Detta är ett vanligt förfarande som vi också ser hända med timmerkranar i andra afrikanska länder.

Bandunderreden varar enligt uppgift upp till 30 000 timmar.

Den feedback vi fick gällande livslängden för drivkomponenter i bandunderreden var varierad och det verkade i slutändan bero på om maskinen själv körde till nästa område eller om man körde den på en flakbil. Drivkomponenter på bandunderreden som inte kördes överdrivet mycket kunde vara mycket länge, upp till 30 000 timmar, medan siffrorna var så låga som 3000 timmar för maskiner som ständigt kördes till nästa område, ibland så långt som 20 km!

AfrEquip bibehöll flexibilitet genom placeringen av reservdelar och insisterade inte på att ha reservdelarna på företagets närmaste lokalkontor, utan istället ha dem på kundernas anläggningar.

Varenda kund vi besökte insåg tidigt vikten av att ha ett visst lager med reservdelar på plats redan i ett tidigt skede av den mekaniserade avverkningen och AfrEquip bibehöll således flexibiliteten genom placeringen av reservdelar och insisterade inte på att ha reservdelarna på företagets närmaste lokalkontor, utan istället ha dem på kundernas anläggningar.

Regelbunden lagerkontroll och påfyllning av de delar som förbrukades var till en början något av en inlärningskurva, men i slutändan gav viljan att få det att fungera resultat. Dessutom ogillade många kunder, i början av denna inlärningskurva, att ersätta hela konstruktioner såsom cylindrar, pumpar, motorer eller transmissioner och ville hellre försöka att öppna konstruktionen och enbart reparera den inre komponent som felat. Denna process visade sig vara mer kostsam, speciellt när det gällde driftstopp. Idag är kunderna vana vid ett snabbt byte av den felande komponenten mot en ny och sedan att få den trasiga komponenten lagad och returnerad till deras reservdelslager som eventuell reserv.

Att ha en hög grad mekanisk tillgänglighet är ännu en viktig åtgärd som har granskats och hanterats över tid. De flesta kunder som kommit från en bakgrund där de har använt ombyggd jordbruks- och byggutrustning till sina skogsbruksjobb övertygades snabbt när de såg hur deras specialbyggda maskiner gav så mycket som 25 % mer mekanisk tillgänglighet än de var vana vid. De har dessutom häpnat över hur deras specialbyggda maskiner har kunnat bibehålla 90 % mekanisk tillgänglighet t.o.m. med så höga timtal som 30 000. Det är allmänt accepterat att skördaraggregat (speciellt vid avbarkning av eukalyptus) gör ett hårt arbete och ofta är specialbyggda bärfordon i händerna på skördeaggregaten då det gäller prestandasiffror för mekanisk tillgänglighet. Separera de två enheterna så ser bärfordonets siffror ännu bättre ut.

Upplevelsen med maskinoperatörer under åren har varit blandad eftersom det inte fanns många kunniga förare för mekaniserad utrustning när första vågen av Tigercat-maskiner kom till landet mellan 2005 och 2007. De stora skogsbolagen drabbades oftast hårdast när det gällde omsättning av förare och “hela havet stormar” var mer regel än undantag eftersom utbildade, skickliga operatörer åkte runt i jakt på några fler Rand. Med tiden blev antalet skickliga förare stort nog och stormen har lagt sig. De flesta förare får en grundlön och sedan ett bonusprogram baserat på produktivitet, arbetskvalitet och maskinens driftstid. All verksamhet utfördes med två eller tre skift per dag, så maskinerna kommer fortfarande upp i 16-18 maskintimmar per dag.

I det stora hela kunde vi, efter vårt besök, fastställa att Tigercat-kunder har varit mycket nöjda med sina beslut och lojaliteten mot specialbyggda maskiner istället för ombyggd eller anpassad utrustning avsedd för antingen jordbruks- eller byggbranschen. Fantastisk maskinprestanda i tunga arbetscykler, tuffa terrängförhållanden och hög omgivningstemperatur tillsammans med överlägsen säkerhetsstandard och hög mekanisk tillgänglighet som i slutändan ger överlägsen produktivitet är det som skiljer specialbyggda maskiner från resten.

Devalveringen av den sydafrikanska valutan har varit en stor utmaning för alla avverkningsföretag eftersom de inte har haft möjlighet att genomföra en önskvärd och lämplig utbytesstrategi för maskinparken. Det finns dock en kollektiv tro på att något måste ändras i framtiden och att köpa fler Tigercat-maskiner är oundvikligt för att möta behovet av mekaniserad avverkning i Sydafrika.